enttjänstlagens stadgade kontrollansvaranalogt. Dessa hade inneburit att en näringsidkare som kan visa att felet är utanfördennes kontroll, som denne inte hade kunnat räkna med vid avtalets ingÃ¥ende ochvars följder han/hon inte hade kunnat undvika eller övervinna eller om resultatetavviker frÃ¥n vad näringsidkaren särskilt utfäst, inte hade blivit skadestÃ¥ndsskyldig.108 Istället ska grunden för en besiktningsmans skadestÃ¥ndsansvar vid fel iden utförda tjänsten anses vara ett vÃ¥rdslöshetsansvar.109 Denna vÃ¥rdslöshetsbedömning görs i enlighet med följande kapitel.3.6.1.2 Besiktningsmäns skyldigheterEn besiktning ska utföras med skicklighet och omsorg. Det ställs inte upp nÃ¥gotkrav pÃ¥ att personen genomgÃ¥tt nÃ¥gon utbildning men höga krav ställs pÃ¥ kompetensen hos en besiktningsman. Förarbetena föreskriver att besiktningen ska utföras av en, i byggnadstekniska frÃ¥gor, erfaren person.110 En besiktningsman blir104Zacharias, 2003, s. 16 f.Se NJA 2001 s. 269.106NJA 2007 s. 962.107Se Elfström Ashton, 2012, s. 44; Elfström Ashton, 2016, s. 260 f.108Bengtsson, 2008 s. 262 ff.109Bengtsson, 2008, s. 267 f.110SOU 1987:30 s. 95.10532skadestÃ¥ndsskyldig dÃ¥ denne uppsÃ¥tligen eller av oaktsamhet Ã¥sidosatt sina skyldigheter gentemot uppdragsgivaren. Denna bedömning görs genom att först försökafastställa den norm som har Ã¥sidosatts, för att därefter försöka avgöra om den harÃ¥sidosatts i sÃ¥dan grad att avvikelsen ska betraktas som vÃ¥rdslös. VÃ¥rdslöshetsbedömningen görs precis som för en vanlig rÃ¥dgivare- genom att avgöra ombesiktningsmannen Ã¥sidosatt sin informationsplikt, sitt metodansvar, sin omsorgsplikt och därigenom inte utfört arbetet pÃ¥ ett fackmässigt sätt.111Enligt besiktningsmannens rÃ¥dgivaransvar ska han/hon utöver att redovisa vad somkommit fram vid besiktningen, även ge rÃ¥d och information till beställarna avtjänsten. Byggnadstekniska bedömningar och förslag till mer ingÃ

ade en skyldighet att tillvarata varandras intressen och upplysavarandra om förhÃ¥llanden som kunde vara av betydelse för av motparten. Näringsidkare ansÃ¥gs jämbördiga som utgÃ¥ngspunkt och risken placerades därför mellandem själva utifrÃ¥n vad som var som bäst just i det avtalsförhÃ¥llandet. Vidare harrÃ¥dgivare haft en informationsplikt, vilken inneburit att resultatet av uppdragetskulle redovisas för uppdragsgivaren pÃ¥ pedagogiskt sätt sÃ¥ att denne kundetillgodogöra sig informationen och som tillät honom/henne att dra rimliga ochkorrekta slutsatser av resultatet.268PÃ¥ 90-talet expanderade rÃ¥dgivaransvaret ständigt som en följd av att de dömandeorganen sÃ¥g mycket strängt pÃ¥ rÃ¥dgivares ansvar.269 Kleineman menade pÃ¥rÃ¥dgivaransvaret pÃ¥ 90-talet gjordes strängt till följd av det civilrättsligainformationsbehovet. Detta behov belystes ibland annat NJA 1987 s. 692 och NJA267Se NJA 1987 s. 692 jfr. NJA 2001 s. 878 under 3.3 Ansvarets ramar.Se NJA 2001 s. 269 under 3.6.4 Ãvriga relevanta rÃ¥dgivaransvar.269Se ovan under 5.3 Ãsikter i doktrinen.268791994 s. 532. Kleineman menade att det krävdes att den skadelidandes beteendeskulle vara en befogad följd av den förmedlade informationen och att skadevÃ¥llarenmÃ¥ste varit vÃ¥rdslös vid förmedlandet av informationen. För att avgöra det var mantvungen att beakta vilken möjlighet uppdragstagaren själv haft att bedömainformationsmottagarens möjligheter att korrekt uttolka de förmedlade resultaten.För ansvar krävdes att uppdragstagaren varit försumlig vid förmedlandet avinformationen i ett pedagogiskt hänseende. Uppdragstagaren hade pÃ¥ sÃ¥ sätt brustiti sitt metodansvar även om uppdragstagaren hade iakttagit etiska normer i övrigt.270HD lade i rättsfallet NJA 1997 s. 65 vikt vid en besiktningsmans informationspliktoch anförde att en plikt att utföra en riskanalys ingick i besiktningsmannensuppdrag. Denna plikt sÃ¥gs särskilt strängt pÃ¥ hos besiktningsmÃ

¤tten för Ãvre NorrlandHovrätten för Ãvre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015Hovrätten för övre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015 mÃ¥l nr. T 61/8996KammarrätternaKammarrätten i Stockholm dom 2013-09-04 mÃ¥l nr. 201513Kammarrätten i Sundsvall disciplinärt prövningsförfarande dom 1992-02-17Högsta domstolenPrövningstillstÃ¥ndPrövningstillstÃ¥nd meddelat 2015-12-03 mÃ¥l nr. T 303415PrövningstillstÃ¥nd meddelat 2018-05-09 mÃ¥l nr. T 284118Nytt Juridiskt ArkivNJA 1951 s. 138NJA 1954 s. 573NJA 1959 s. 280NJA 1966 s. 70NJA 1975 s. 545NJA 1978 s. 432NJA 1979 s. 483NJA 1980 s. 555NJA 1981 s. 400NJA 1981 s. 1091NJA 1985 s. 274NJA 1985 s. 871NJA 1986 s. 61NJA 1986 s. 670NJA 1987 s. 692NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1990 s. 24NJA 1992 s. 130NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 502NJA 1994 s. 532NJA 1995 s. 693NJA 1996 s. 11897NJA 1997 s. 65NJA 1997 s. 127 INJA 1997 s. 127 IINJA 1998 s. 390NJA 1999 s. 408NJA 1999 s. 629NJA 2001 s. 269NJA 2001 s. 878NJA 2007 s. 86NJA 2007 s. 962NJA 2008 s. 733NJA 2009 s. 672NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 272NJA 2016 s. 237NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 414Skiljedomar:Skiljedomen ProfilGruppen AB ./. KPMG Bohlins AB, Datum för skiljedom:2010-12-22 tillgänglig genom resning till Svea Hovrätt- dom 2011-01-08 mÃ¥l nr. T10851198